Det har varit två gråtlåtar och ibland måste man lätta upp stämningen med något upplyftande. En av mina bästa kompisar, I., sade redan för cirka 8 år sedan att jag borde le mer. Jag har försökt, och det är inte alltid så lätt (melankolisk-flegmatisk som man är), men It's Easier to Smile med Trembling Blue Stars får mig (nästan) alltid på bättre humör. Orsaken är egentligen rätt enkel, den berättar en historia om någon som gått och ältat saker alldeles för länge för att till slut en dag inse att det är lättare att le trots allt: Keeping your heart broken is too much like hard work / There just comes a point, where it's easier to smile / I cried all those tears, like they were going out of style...Jag tillhör dem som tycker att lite melankoli i vardagen bara är positivt. Jag gillar det bitterljuva. Folk som är glada, positiva och "på" varje minut gör mig livstrött. De går ju hem och gråter ibland de med, eller? Alternativet är att de är lobotomerade. Innan jag förlorar mig i ett hopplöst resonemang så skall jag säga att det är på grund av dessa något motstridiga känslor som jag älskar låten. Den beskriver så väl lyckokänslan som infinner sig när man inser att det finns en väg ut ur något som förefallit hopplöst: It was all a long time ago / Hearts will mend if you only let them / Hearts they mend if you only let them / You just got to leave them alone.
Så, jag är en melankolisk optimist som ofta är rätt glad. Något sådant. Klicka på låttiteln och ladda ner och avgör själv vad du tycker om sången. Gör den dig lika glad som den gör mig? Lite roligt är det att TBS gömmer en sådan här pärla som extraspår på en EP. Det gör låten lite bättre, på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar