Red House Painters #1

Ända sedan jag började med bloggen så har jag vetat att jag skulle skriva om Red House Painters, och om min kärlek till detta band (och det som sångaren Mark Kozelek gett ut under eget namn). Mitt lyssnande går i perioder, men jag återkommer ständigt till dem, och just nu har en sådan period i mitt liv infallit.

Jag presenterar ju mina favoritgråtlåtar här och att inte ha med ett band som definierar begreppet melankoli är ju naturligtvis oundvikligt. Men precis som i all genuint deppig musik så finns det något att hämta kraft ur, och hur nedstämda och misantropiska Kozeleks sånger är så finns det något i uttrycket och stämningarna får mig att bli lite mer vänligt inställd till världen omkring mig. Oftast. Ibland är man i miserabelt skick och då får sångerna vara en trösterik vän som sätter ord på tankarna och känslorna.

Det vackraste med Kozeleks lyrik är de nakna känslorna, uttryckta helt utan ironisk distans eller dito filter. Oavsett om han beskriver kärlek eller andra relationer så är det direkt. Det är långsamt, ofta i moll och sjunget med en fantastisk mörk stämma. I de längre låtarna är det ibland rent hypnotiskt. I love it. Nedan följer en liten introduktion och beskrivning av de olika plattorna samt en favoritlåt från varje album om du skulle bli sugen på lite vårmelankoli.


Red House Painters första platta Down Colorful Hill är egentligen den samling demo som Mark Kozelek skickade till skivbolaget 4AD (som bland annat givit ut Pixies och This Mortal Coil). De gillade det så mycket att de gav ut låtarna i princip som de var. Och de är bra som de är.

Kärlek är det genomgående temat på plattan, som sig bör, vare sig det handlar om tillbakablickande på en kärlek till en 10 år äldre översättare (Japanese to English) eller en i det närmaste patologiskt isärplockande analys av känslorna i ett förhållande (Medicine Bottle). Den senare är för övrigt nästan fysikt jobbig att lyssna på ibland, och är antagligen det absolut deppigaste i hela Kozelekkatalogen.

Min favorit, Michael, beskriver dock en annan typ av kärlek; den som finns till vänner. Det är en bitterljuv (detta fantastiska ord) betraktelse över en vänskap som runnit ut i sanden. Smile at my excitement / The last time you called / I slipped again to ask you / For whereabouts / I got a lead from your old triple-ex-girlfriend / She said I heard he lost his mind again / I said I didn't know that you ever did. Det är en vacker betraktelse över tidens gång och jag blir skönt melankolisk. Ibland tänker jag på personer som av en eller annan anledning försvunnit ur mitt liv. Klicka på titeln om du vill ladda ner och lyssna.


Den andra plattan är den första av två som helt enkelt heter Red House Painters, och det var genom den här som jag upptäckte bandet. Därför kommer den alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Den kom 93 och det året läste jag min första termin på universitetet. Så fort öppningslåten Grace Cathedral Park går igång så kommer jag ihåg exakt alla de känslor och stämningar som fanns då.

Det var det vansinnigt vackra sepiatonade omslaget som fick mig att inhandla den. Vill jag minnas, men jag hade säkerligen läst om den innan dess. Bilden av ett övergivet nöjesfält passar hur som helst som hand i handske till de musikaliska stämningara. Inledningstexterna till Mistress säger det mesta: the light color in the room / the sunshine seeping in / doesn't mix with the black of / death's angel looming in. Mistress finns i en pianoversion och en med en distad gitarrmatta. Jag kan inte avgöra vilken av versionerna jag älskar mest.

Min favorit är ändå den monumentala (både i längd och i nedstämdhet) Katy Song (klicka och ladda hem). Den självömkande texten riskerar nästan att bli parodisk, men Kozelek går framgångsrikt på lina utan att trilla ner i det patetiska (vilket är så lätt, så lätt): can't go with my heart when I / can't feel what's in it / I thought you'd come over / but for some reason you didn't / glass on the pavement under my shoe / without you is all my life amounts to. Det är gråtlåt-deluxe. Det är dra-täcket-över-huvudet-och-gråt-dig-till-sömns-kvalitet vi snackar om här. Funkar finfint på mig.