Reflektioner

Efter helgens aktiviteter har vissa saker framkommit. Den första saken är att fler personer än jag trodde läser bloggen, vilket är både kul och lite pressande. Det andra är att flera av nämnda läsare uppvisar språkfascistiska drag. Det är egentligen småtrevligt, och något jag i viss utsträckning kan sympatisera med. Kritiken mot mig är alltså att jag använder för mycket anglicismer i mitt språk. Det är sant, och jag skall försöka bättre mig i detta avseende. I prom... jag lovar! Den tredje saken som framkommit är att jag tål Gammeldansk ganska illa. Det borde jag ju kunnat ha räknat ut dock. Av den anledningen blir det inget långt inlägg om Tim Hardins låt "It'll Never Happen Again" idag. Varför hade jag planerat att skriva om den undrar nu du? Jo, dels är det den låt som jag tycker är ledsnast i världen och dels avslöjar den kärlekens inneboende motsägelsefullhet. Inspirationen kommer från Annika Norlin (Säkert!, Hello Saferide) som har startat en finfin blogg som diskuterar låttexter. Waiting Around to Die heter den och är såklart värd ett besök!