Ja, det har varit lite si och så med uppdateringarna här på bloggen det senaste. Man har ju ett jobb att missköta också. Hur som helst. Idag fläskar vi på med en gråtlåt-deluxe. Håll i hatten, för annars blåser den av!Härom veckan låg det en skiva i min postbox. En samling med musikern, producenten och låtskrivaren Jerry Ragovoys bästa grejer, utgiven av det alltid kvalitetsmedvetna bolaget Ace. Första gången jag hörde talas om Ragovoy var när jag köpte Howard Tates fullkomligt magiska r'n'b/soul-platta Get It While You Can.
När jag så såg Ginza rea ut plattan för sanslösa 59 kronor var det bara att slå till, och jag blev inte besviken. Här finns allt från doo-wop till svala Dusty Springfield-nummer. Och lite kyrkosoul med Garnett Mimms and the Enchanters. Fint så. Det är dock ett nummer som står ut: Lorraine Ellisons Stay With Me (klicka, ladda, lyssna, gråt).
Storyn bakom den är lite intressant. Tydligen hade Warner bokat in en fet uppsättning musiker att spela in bakom Frank Sinatra, men denne fick ett infall och ställde in sin inspelning. Där stod så Warner med ett 30-tal musiker som de ändå var tvugna att pröjsa, varvid de frågade Ragovoy om han ville använda sig av dessa. Det ville han och under några sömnlösa dygn så skrev han ihop noter and what not till alla dessa och så drog han in Lorraine Ellison i studion och spelade in den här klassikern. Som bland annat Lou Reed har kallat världens bästa låt.
Tydligen satte hon den direkt på första tagningen, förutom en liten felsjungning i en av verserna som fick spelas in på nytt, och det är den tagningen vi hör. Och hon sjunger verkligen hjärtat ur kroppen. Det låter som en klyscha, men det går inte att beskriva på något annat sätt. Det är på riktigt.
Signifikativt är att skrikerskan Janis Joplin, mig veterligen, inte plockat upp den här låten i sin repertoar. Hon hade gjort som vana att spela in hysteriska versioner av andra Ragovoy-klassiker (Piece of My Heart, Get It While You Can och Try (Just a Little Bit Harder) till exempel), men här måste hon helt enkelt ha känt att hon hade noll och intet att tillföra. En får tacka.
6 kommentarer:
Herregud, människa, som du skriver om Janis. Återigen, du har minsann inte alltid koll på vad som är bra och dåligt. Bara någon gång ibland.
Meh, Joplin Schmoplin.
Nä, hör du, nu får du komma igen! Nu har jag sett ut 4:e säsongen. Vad ska jag ta mig till? Den var väldigt bra. Men fortfarande tycker jag nog att tvåan var bäst. Nu får man väl sukta efter säsong 5 ...
Jag menar att du får skriva i din blogg.
Niklas! Vsd händer? Lever du? Det händer ingenting här ju! Ryck upp dig nu!
Jag vet, jag skall bättra mig. Nu är åtminstone alla nationella prov undanrättade...
Skicka en kommentar