Våld och sex

Vissa författare måste man läsa någon gång. J.G. Ballard har funnits i bakhuvudet en längre tid. Dels därför att jag genom vänner har hört bra saker om honom, dels därför att Joy Divisions låt "Atrocity Exhibition" från den monumentala plattan Closer lånat sin titel från romanen avbildad här.

Ballard gick och dog i april i år och det väckte naturligtvis tanken på att läsa honom igen. För några veckor sedan fann jag mig stående i en bokhandel på Gardemoens flygplats i Oslo i jakt på något att läsa på flyget till Tromsö. Mina ögon landade på en serie återutgivningar av Ballards romaner och noveller och det kändes naturligt att inhandla just The Atrocity Exhibition (i efterhand inte det bästa att läsa på en flygning).

Att Ballard skulle vara annorlunda var jag införstådd med, men att kalla romanen i fråga för experimentell är nästan en underdrift. Vi möter i små kondenserade, informationstäta stycken (Ballard kallade dem själv för just kondenserade romaner) en psykiater som själv uppenbarligen flytt in i psykosens värld. Han kallas omväxlande vid olika namn, allt för att belysa olika skeden i hans rämnande verklighet.

Huvudpersonen iscensätter katastrofer; bilolyckor, helikopterkrascher för att finna deras underliggande sexuella innebörd. Det låter bisarrt och är så också. Genom kommentarer från sansade kollegor till huvudpersonen får vi insikt om huvudpersonens skruvade värld.

Den är inte lättläst, och går inte att läsa som en ordinär roman utan snarare som små stycken poesi. Men styckena har en morbid dragningskraft och en tilltalande estetik. Latinska termer för diverse kroppsliga öppningar och organ blandas friskt med våldsamma bilder och emellanåt anar man den röda tråden i berättandet.

Ballard vill säga något om det moderna samhället och de popkulturella referenserna duggar tätt (i nyutgåvan kommenterar Ballard dessutom sina miniromaner med förklaringar av de människor som fallit i tidens glömska). James Deans bilkrasch, brutalt uppförstorade bilder av delar av Marilyn Monroes könsorgan sätts upp på billboards och sammansmälter med landskapet.

Romanen, skruvad som den är, fann jag ändå mycket läsvärd. Ja, nästan vacker emellanåt. Den här texten gör näppeligen denna komplexa skildring rättvisa, men läs den om du är sugen på något verkligt annorlunda. Jag har redan inhandlat nästa Ballard och skall precis ge mig i kast med den.

Förresten, Michael Jackson dog i natt och hans död hade gjort sig utmärkt i romanen trots att den nu verkar ha berott på hjärtsvikt eller något slikt. Det blir dock inget blogginlägg om The king of Pop. Det lär ju finnas en del sådana redan.