Den senaste tiden så har jag mest läst faktaböcker, och det skönlitterära har kommit en aning på undantag. Jag kan inte riktigt komma ihåg vilken min senaste riktigt stora skönlitterära läsupplevelse var. Jag skrev för några månader sedan om Sammankomsten, som jag tyckte om, men som inte skakade om mig eller trollband mig direkt.Desto roligare att nu istället få skriva om en riktigt njutningsfull läsning; Junot Díaz The Brief Wondrous Life of Oscar Wao. Jag hörde för första gången om romanen på P1 för en hel massa månader sedan, antagligen i samband med att boken belönades med Pulitzerpriset för skönlitteratur. Efter det rekommenderades den av en tjej som kommer en gång om året till mitt jobb och presenterar nya böcker, samt av en god vän med god smak.
Romanen handlar om Oscar, som bor i New Jersey med sin från Dominikanska republiken härstammande släkt. Oscar är svårt överviktig, lite av en brainiac och är svårt besatt av Tolkien, serier och apokalyptiska undergångsfilmer. Dessutom spelar han rollspel och målar små miniatyrfigurer i tenn. Det är alltså inte så konstigt att han har svårt att få till det med tjejer, vilket är väldigt synd eftersom Oscar under sina valkar döljer en rätt amorös och kärlekstörstande frustrerad tonåring som förälskar sig i flickor till höger och vänster. Han har det inte lätt.
Det är inte Oscar som berättar historien utan det gör Yunior, som i mångt och mycket förefaller vara lite av författarens alter ego. Yunior är bekant med Oscar och hans syster (och blir sedermera tillsammans med den senare) och blir eftersom Oscars kanske enda sanna vän. Vi får oss nu inte bara Oscars livshistoria berättad för oss, utan även hans systers, hans mors och resten av släkten i Dominikanska Republiken. Sammanvävt med detta spränger författaren in fotnötter späckade med historiska fakta om öns historia och dess fruktade diktator, Trujillo.
Det är ett helt litet läsäventyr som starkt rekommenderas. Det är extra kul läsning om man gillar Tolkien, Watchmen eller serier/fantasy överlag, men romanen är helt klart läsvärd utan sådan kännedom. Att den är väldigt rolig, och samtidigt oändligt tragisk, skadar inte heller.
4 kommentarer:
Läste visserligen romanen i svensk översättning, men det hindrar inte att jag till fullo delar dina synpunkter.
Jag har just lagt den ifrån mig - tycker inte att den är kul nog. Har läst flera böcker i sommar som inte gripit mig så det får räcka (bland annat Fay Weldon). Har köpt Enrights senaste novellsamling från Bokus och läser just nu Människohamn. Kanske något för oss på skolan.
Hoppas förresten att du läser eller har läst The Given Day, bör vara något för dig, tror jag
The Given Day har jag läst, och gillade den. Glömde lite bort den när jag skrev inlägget...
Skicka en kommentar