Sammankomsten

Så har jag då läst 2007 års Man Booker Prize-vinnare; Anne Enrights Sammankomsten (The Gathering). I korta drag handlar det om en irländsk storfamilj där barnen nu är vuxna och utflugna. Veronica, en av syskonen, är bokens huvudperson och det är ur hennes perspektiv som historien berättas. Hennes avhållna bror Liam dör och det faller på Veronica att ta hand om de praktiska detaljerna kring broderns hemtransport och likvaka. Vi får reda på att Liams död (självmord) har sin grund i en familjehemlighet från way back. Veronicas tankar börjar kretsa kring det förgångna i större och större utsträckning.

Som det nämns i recensionen jag länkar till så är egentligen historien en sådan vi redan hört, sett eller läst förut. Incesttemat (det är naturligtvis incest som ligger bakom familjehemligheten) skulle kunna kännas uttjatat och konstruerat men i Enrights händer så fungerar det faktiskt, antagligen mest för att det inte beskrivs i någon större utsträckning utan mer figurerar i bakgrunden. Mest som en slags gnagande gryende insikt i Veronicas huvud (Har det hänt? Hände det mer saker?). Precis som i parallellhandlingen om Veronicas mormoder så är det hela tiden genom Veronica som saker och ting serveras oss. Däri ligger en del av bokens kvalitet. Vi får följa hur hon sakta men stadigt lämnar verkligheten för att i större och större utsträckning leva i det förflutna, såsom hon upplevde den.

En annan av bokens kvaliteter är Enrights berättande som trots en hyfsat banal story lyfter genom hennes sätt att gestalta Victorias inre monolog. Nu läste jag den i svensk översättning, men enligt en kollega, så skall den vara oerhört välskriven på originalspråk.