The Wire är nog den bästa tv-serie jag sett. Någonsin. Sopranos och Oz är där uppe också, samt naturligtvis Hill Street Blues (även om det till en viss del är lite av nostalgiska skäl). Noterbart är att alla de tre första är HBO-produktioner. Att en tv-aktör är kommersiell utesluter alltså inte högkvalitativ dramaproduktion. När får vi se till exempel kanal 5 producera något som är värt att lägga några timmar på? Eller tv3? På sin höjd har väl dessa kanaler fått fram någon lökig såpa. Visst är förutsättningarna annorlunda i lilla Sverige, men man börjar ju undra om det inte också har något att göra med feghet, brist på bra författare som intresserar sig för mediet eller åratal av licens-tv-koma som man fortfarande inte lyckats skaka. Vem vet?Varför skriver jag om detta då? Jo, min kära kollega och vän E. (läs hennes egna tankar om serien här) lånade mina The Wire-DVD:er och blev frälst. Som tack för att hon fick låna dem av mig gav hon mig en finfin bild av Omar (ovan till vänster) att ha på väggen. Jag lutar åt att ha den vid mitt skrivbord på jobbet. Tack E!
4 kommentarer:
Åh, ja så bra! Jag har ju lånat Roggis box och kan nästan inte tänka på något annat. Känns lite som att jag håller på att bli knäpp.
Kan också konstatera att jag aldrig kommer att börja knarka.
Ja, det är ruggigt bra! Jag är glad att du inte kommer att börja knarka Emma! Knark är bajs!
du får nog något fint av mig också vad det lider - via E har jag fått blodad tand för mästerverket och överlevt de senaste 4 veckorna som sjukskriven:)
Vad kul (den blodade tanden, inte sjukskrivningen)! SVT sände ju serien, men gjorde sitt bästa för att gömma den i tablån. Kul att fler upptäcker den.
Skicka en kommentar