Red House Painters #2

Så, då var det dags för del två av min Red House Painters-genomgång. Samma år (1993) som den självbetitlade plattan kom så kom även ännu en sådan, och den går oftast under namnet Red House Painters 2 eller Bridge, efter dess omslag. Den är lite friare i formen och inte lika fokuserad som föregångaren, men innehåller ändå några av Kozeleks finaste stunder, såsom "Uncle Joe" och en väldigt fin cover på Paul Simons "I Am a Rock".

Mitt val är dock den fantastiskt sorgsna "Bubble" (klicka och ladda hem). Temat i låten är typiskt för Kozelek; i vanlig ordning handlar det om utanförskap och längtan efter kärlek. Och om känslan av att vara fjärmad från omvärlden: "but what do I do / when I can't reach out / through this iron-built / bubble of pain".

Föremålet för hans känslor i låten är någon som är ouppnåelig: " I want so badly / to walk beside you". Men, fylld av tvivel och bristande självförtroende gör han vad så många av oss gör istället för att följa våra känslor: "but fall back into a world / where I believe". Det är tryggare att fortsätta i sin egen bubbla. Det är en perfekt systerlåt till "I Am a Rock", där sångens huvudperson väljer sin "ö" av böcker och poesi istället för det verkliga livets risktagande. Kanske insåg Kozelek detta själv, och det är måhända orsaken till att Paul Simons komposition följer direkt på "Bubble" på skivan.

Nästa skiva i Red House Painters-katalogen, Ocean Beach, anlände 1995 och är, i mitt tycke, Mark Kozeleks största stund. Vid en första genomlyssning kan man tycka att inte så mycket har hänt sedan de förra plattorna. Lyssnar man vidare upptäcker man dock att Kozelek har utvecklats. Arrangemangen är tätare, ofta med stråkar, och texterna har blivit mindre uppenbara och ger mer utrymme för lyssnaren att läsa in sina egna erfarenheter i dem.

Det betyder inte att Kozelek har blivit gladare. Två av hans vackraste, och allra mest känslosamma sånger återfinns här ("Shadows" och "Drop"). Som de flesta av låtarna så handlar skivan om Kozeleks stora kärlek, Katy (som i förra inläggets "Katy Song"), som han har beskrivit som sin musa. Till saken hör att hon senare gick bort i cancer, vilket ger låtarna ytterligare en dimension.

Mitt val av sång från Ocean Beach är en vacker, ganska rak kärlekslåt till nämnde Katy. Summer Dress, heter den och du kommer att älska den (klicka på titeln och ladda hem).

"Summer dress makes you more beautiful than the rest
lovliest girl that i know, and the sweetest
spends her life inside, she thinks she isn't blessed"