måndag 6 juli 2009

Hitsville U.K.

Sommartider är bokslukartider och jag har precis avslutat Mick Middles omarbetade upplaga av 1996 års "Factory - The Story of the Record Label". Som titeln anger så är det alltså en bok om det legendariska skivbolaget Factory Records, det egensinniga lilla Manchesterbolaget som gav världen Joy Division, New Order, OMD, A Certain Ratio och Stockholm Monsters för att nämna några.

Det är en story som berättats åtskilliga gånger och på senare år inte minst på film. Michael Winterbottoms 24 Hour Party People och Anton Corbijns Control behandlar båda två olika aspekter av skivbolaget och artisterna därpå och båda är mycket sevärda.

Boken är inget att rekommendera som introduktion för någon som inte redan känner till skivbolaget och dess band åtminstone lite grand. Middles är en journalist som hängde i kretsarna kring bolaget på den tiden det begav sig så att säga och bokens olika avsnitt känns mer anekdotiska än dokumentära, vilket säkerligen är avsikten.

Ingen av artisterna på bolaget (eller grundaren Tony Wilson, producenten Martin Hannett eller formgivaren Peter Saville för den delen) porträtteras särskilt ingående och inte heller deras musik dissekeras i någon större grad. Söker man detta får man uppsöka andra källor. Fokus ligger såklart på Joy Division, och framför allt New Order men vi får även möta lite olika karaktärer som på ett eller annat sätt haft affärer med Factory.

Därmed inte sagt att boken är ointressant. Gillar man banden, estetiken som präglade allt Factory stod bakom eller är intresserad av Manchesters musikliv över huvud taget så är det intressant och lustfylld läsning (alla anekdoter om helgalningen och heroinisten Martin Hannett är rätt underhållande läsning).

Min plan var att sammanställa en playlist på Spotify som kunde tjäna som en liten musikalisk introduktion till läsare av bloggen som känner att de vill lyssna in sig på Factorymaterial, men Spotify visade sig här från sin sämre sida. New Order och Joy Division finns representerade, men i övrigt är det rätt skralt med material. Varken A Certain Ratio eller Stockholm Monsters finns med. OMD:s "Electricity" står dock att finna. Bra så.

Till saken hör att Spotify gör reklam om att man numer kan söka på skivbolag och inte endast artist och låttitel. Factory gick inte att söka på, vilket är lite konstigt då det ändå är ett av de mer omskrivna och "stora" indiebolagen. Vad är vitsen med att kunna söka på "Sony BMG" liksom? Oh well.

2 kommentarer:

Eva Nygren sa...

Jag är fortfarande i min ny-kär-period med Spotify. Fantastisk grej! Tänk om samma sak fanns med film, du! Att få kolla The Wire strömmat, eller andra säsongen av In Treatment. Oj.

Niklas sa...

Men det är nog på gång Eva. Läste om att något bolag jobbade med en liknande lösning för film. Bara att hålla tummarna.