Fransk filmfestival #1

Ja, som den minnesgode kommer ihåg så var ett av sommarens projekt att ta mig an min gode vän M:s starter kit i fransk filmhistoria. Igår var det oväder, och det var precis vad jag behövde för att komma igång.

Först ut var Julien Duviviers Pépé le Moko från 1936. I filmen möter vi gentlemannatjuven och kvinnotjusaren Pépé, mycket väl porträtterad av Jean Gabin. Pépé lever i landsflykt i Algeriets huvudstad Alger och gömmer sig i stadens ökända kasbah; en myllrande, överbefolkad och labyrintlik stad i staden, befolkad av romer, afrikaner, muslimer, kineser och allsköns mer eller mindre skumma européer.

I anslaget träffar vi på polischefer som samlats på Algers polismästares kontor för att lägga upp strategin för hur den gäckande Pépé skall infångas. De tillresta polischeferna från Paris förordar mer eller mindre drastiska åtgärder, men den lokale konstapeln Slimane har en egen strategi. Han rör sig fritt och obehindrat inne i Kasbahn, och har även gjort sig bekant med Pépé. Slimane är medveten om att Pépé är skyddad av Kasbahns invånare och att han riskerar sitt liv om han ger sig på att gripa Pépé där. Alltså bidar han sin tid, inväntande ett tillfälle då Pépé riskerar sin relativa frihet genom att bege sig utanför den fristad som Kasbahn erbjuder.

Lika bildskön och karismatisk som Pépé är, lika lismande, ränksmidande och vessellik är Slimane. De utgör två motpoler och spelet mellan dem är navet som filmens handling kretsar kring. Pépé har dock två svagheter som Slimane söker utnyttja. Den ena är hans kvinnotycke och det andra är det faktum att Pépé lider svårt av saknad efter Paris och ett liv som inte begränsas av Kasbahns prång och gränder.

Såväl Pépés längtan efter Paris och hans svaghet för kvinnor personifieras av den sköna Gaby (Mireille Balin), en parisisk lyxhustru till en i affärer besökande champagnetillverkare. Gaby, fast i ett kärlekslöst äktenskap, råkar av en tillfällighet på Pépé vid ett besök i Kasbahn och faller pladask för den charmerande, men ändå naturligtvis ack så farlige brottslingen. För Pépé representerar Gaby det liv han tvingats lämna bakom sig, och förälskelsen får honom att uppträda vårdslöst, såväl i förhållande till sin personliga säkerhet som i sitt förhållande till zigenerskan Inès (Line Noro).

Jag skall nu inte avslöja vad som händer, utan jag rekommenderar att ni själva letar upp filmen och ser den. Det är den definitivt värd. Miljöerna är genomgående fascinerande, skådespelet utmärkt (med reservation för ett visst överspel av några av de mer perifera skådespelarna) och storyn är engagerande. En stark fyra av fem, och min franska period har fått, som man säger, en flygande start!