Lucka #13

Yo La Tengo - Tears Are in Your Eyes (2000)

Idag skall det vakas in Lucia, och vad passar väl bättre som stämningsbild då än det vackra omslaget till Yo La Tengos fantastiska platta And then Nothing Turned Itself Inside-Out från 2000?

Fram tills dess att jag fick denna plattan i min hand var Yo La Tengo bara ett indienamn i mängden och den enda låt av dem jag kände till var, den visserligen bedårande, poppärlan "Tom Courtenay" som jag hade på samlingsskivan What's Up Matador? från bolaget med samma namn. Inte kunde jag ana när jag köpte skivan vrakbilligt från Ginza att det här bandet hade gjort en hel platta att försjunka i. Jag hade förväntat mig en mer fuzzig kavalkad av snärtiga popsånger.

Det råder en nästan hypnotisk stämning på merparten av låtarna. Sången är viskande och tempot är långsamt. Det är lika mycket rökjazz, doo wop och visa som det är alternativrock, och själva hybriden av detta blir oemotståndligt. Det är musik utan stora åthävor. Det är tillbakalutat, avslappnat och sparsmakat; allt enligt devisen "tomma tunnor skramlar mest" (förutom "Cherry Chapstick" som faktiskt skramlar en del - allt för att bevisa att det inte finns någon regel utan undantag).

Att välja en låt är inte lätt. Ibland är doo wop-doftande "You Can Have It All" skivans mest oemotståndliga spår - ibland är det den lätt skeva, Lambchopdoftande "Our Way to Fall". Och ibland är det den aggressiva, uppgivna nyss nämnda "Cherry Chapstick". Men, jag har alltid hållt den nattklubbsjazziga "Tears Are in Your Eyes" varmt om hjärtat, så det måste bli den. Georgia Hubley sjunger som om hon står på en barscen i Harlem någon gång när den rökiga jazzen var som mest rökig. Instrumenten spelar så försiktigt, så försiktigt som om de vore rädda för att om de tar i lite för mycket så bryts hela förtrollningen. För förtrollande vackert är precis vad det är.

Mest trollbindande textrad: Although you don't believe me, you are strong / Darkness always turns into the dawn