Lucka #24

Trembling Blue Stars - It's Easier to Smile (2002)

Min näst sista låt är den enda låt på den här listan som inte varit med som en del av ett regelrätt album. Det är dessutom en låt jag skrivit om förut (även om jag då hade fel bild som illustration). Låten är "It's Easier to Smile" med Trembling Blue Stars och den fanns med på EP:n Slow Soft Sighs från 2002 samt på samlingsplattan A Certain Evening Light från året därefter.

Trembling Blue Stars är ett notoriskt melankoliskt band med en räcka mer eller mindre sorgsna låtar. En del människor tycker att de smetar på för brutalt med svärtan, och till viss del kan jag förstå detta. Det är inte ofta jag pallar med ett helt album med dem i en sittning.

Den här låten har dock levt med mig ända sedan jag först hörde den och det är lätt en av de låtar som jag lyssnat på absolut flest gånger under det gångna decenniet. Kanske orsaken till detta är att det är en så okaraktäristisk låt för Trembling Blue Stars som det är möjligt att uppbringa. Den är nämligen glad. Eller nästan glad hur som helst. Bitterljuv.

I låten sjunger Bobby Wratten om hur han kommit till insikt, som om han kommenterar sitt eget textförfattande genom åren:

Keeping your heart broken is too much like hard work / There just comes a point, where it's easier to smile / I cried all those tears, like they were going out of style

Att hålla sitt hjärta brustet är ju exakt vad han gjort, först i Field Mice och senare då i Trembling Blue Stars. Kanske är låten avsedd som en bagatell, en tounge in cheek-kommentar om sitt eget skapande snarare än en låt av verklig dignitet. Därav kanske den undanskymda placeringen på en EP. Men trots detta, eller tack vare kanske, är det här den låt av Wratten som krupit mig närmast och som jag vårdar ömmast. Som en kär vän som tröstar och säger att allt kommer att bli bra skall du se, om du bara ger dig tid.

It was all a long time ago / Hearts will mend if you only let them / Hearts they mend if you only let them / You just got to leave them alone