Hercules and Love Affair - Blind (2008)Så var det då dags för detta snart passerade decenniets stora diskodänga. Våren 2008 spelades den här låten precis överallt kändes det som. Själv hörde jag den för första gången spelas på Babel, av Dansmusen, och jag var direkt tvungen att gå fram och höra mig för om vad det var för något. Att det var Antony Hegarty från Antony & the Johnsons som sjöng hördes ju tämligen omgående, men inte kunde väl han...? Nä, det kunde han ju inte såklart.
Precis som så många andra så gillade jag Antony redan tidigare, även om jag inte fullkomligen gick i spinn för hans plattor. Det här var dock något helt annat och det kändes direkt som att det här var hans rätta element. Disco. Som om den kom direkt från Gamble & Huff:s sena sjuttital med klapprande congas, drivande trummor och en basgång som... tja, den låter ju som att den är snodd av Blurs "Girls & Boys" rakt av. Men den är ju också disco.
Mitt i all discoeufori blandar sig exakt rätt dos vemod. Delvis tack vare Antony Hegartys röst, men också med hjälp av den återblickande texten; "As a child I knew / that the stars could only get brighter". Låtens clou infaller efter 3.22 när Antony tar i som jag inte hört honom göra i något annat. Då är det, slitet uttryck, popmagi.
I somras såg jag Antony Hegarty tillsammans med Göteborgs symfoniorkester på Way Out West-festivalen, och jag hade rätt stora förväntningar. Om han kunde lyfta en sådan här discomacka, vad skulle han inte då kunna göra med en hel maffig orkester? Tyvärr blev det lite av ett antiklimax. Orkestern tassade alltför försiktigt runt den uppenbart nervöse och av tillfället tagne sångaren. Det var inte dåligt, men det var frustrerande att bevittna något med så stor potential inte fungera riktigt. Vi får fortsätta lyssna på detta istället, Antonys hittills största stund.
Stjärndisko: I wish the stars could shine now / For they are closer, they are near
1 kommentar:
Ja, det är fint med juxtapositionen (!!) av hans sorgsna röst och hoppelihoppet.
Skicka en kommentar